I Sverige används Public service som ett samlingsbegrepp för kanaler som erbjuds via Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) samt Sveriges Utbildningsradio (UR). Public service förknippas kanske mest med icke avgiftsbelagd radio och tv som sänds av icke politiskt bundna mediekanaler.
Skillnader mellan public service och kommersiell mediaservice
En av de största, och kanske mest uppenbara skillnaderna mellan dessa mediekanaler är att kommersiella mediastationer ägs och drivs som privatägda bolag, vilka vanligtvis finansieras med hjälp av sponsring i form av reklam.
En annan väsentligt skillnad är att de privatägda kanalerna drivs i vinstsyfte, vilket inte är fallet med de public service-styrda kanalerna. Själva essensen av public service är snarare den att de program som sänds ska präglas av mångfald och folkbildning snarare än kommersiellt uppmuntrande reklaminslag.
Vad avses med kommersiell media?
Enligt STIM avser kommersiell media
– Olika former av liveframträdanden
– Bakgrundsmusik, vinjetter och signaturmelodier som spelas i kommersiella mediekanaler
– Filmmusik och musik som spelas i tv-serier som sänds i kommersiella mediekanaler
En historisk tillbakablick
Syftet med public service har varit, och är fortfarande, att tillhandahålla ett berikande och folkbildande programutbud för allmänheten att ta del av. Detta har främst skett genom statliga avtal med tydliga riktlinjer vad gäller programinnehåll och utformning.
Public service sägs ha sitt ursprung i Storbritannien där den stora, globalt välkända tv-kanalen BBC brukar refereras till som ”public service-modern”. Även privata bolag som ITV och Channel 4 har specifika förpliktelser att förhålla sig till gentemot tittarna och den stora allmänheten.
Vem eller vilka äger public service?
Såväl Sveriges Radio som Sveriges Television och Utbildningsradion ägs och drivs som aktiebolag (AB) av en så kallad förvaltningsstiftelse, vars ledamöter utses av Sveriges regering (oftast på förslag från olika politiska partier). Förvaltningsstiftelsens uppdrag är att främja de olika mediebolagens oberoende utan att ha något egentligt inflytande över vare sig tilldelning av pengar eller bolagens interna organisation och/eller verksamhetsinriktning.
Vem bestämmer vad pengarna ska användas till?
I början av 2020 gjorde regeringen ett litet tillägg i villkoren för public service genom att addera ett så kallat medelsvillkor. Detta betyder att de tidigare anslagsvillkoren har blivit ersatta av ett medelsvillkor som gäller en hel tillståndsperiod (exempelvis 2020-2026).
Vad innebär då medelsvillkoret?
Det innebär en reglering av mediebolagens sändningar och annat som kan röra verksamheten i stort (som playtjänster och liknande). Detta är alltså en skillnad mot sändningstillståndet som endast reglerar marknätet.
Public service och omvärlden
Att själva begreppet public service har olika betydelse i olika delar av världen gör att begreppet tenderar att användas felaktigt av statligt styrda medier som inte har samma åsiktsfrihet som vi har här i Sverige. Även detta bidrar, likt den enormt snabba digitaliseringen, till att såväl begreppet som själva syftet med public service tappar i trovärdighet.
I många länder i Europa är televisionen oerhört förknippad med begreppet public service, vilket har varit fallet sedan det att denna medieform introducerades. Rent historiskt är det dock radion som är den verkliga föregångaren, vilket betyder att organisationer byggdes upp för att ta hand om public service-sända radio- och tv-program.
I England var det BBC som var först ut med att sända radio, vilket skedde för första gången på 1920-talet. Som ett led i utvidgningen av företagets public service-funktion började man även erbjuda sändningar via TV år 1935.
Exempel på public service-bolag i utlandet
Australien
ABC (Australian Broadcasting Corporation)
SBS (Special Broadcasting Service)
Danmark
DR (Danmarks Radio)
Frankrike
Arte
France Télévisions
Radio France
Storbritannien
BBC (British Broadcasting Corporation)
ITV (Independent Television)
Channel 4
Channel Five
Tyskland
ARD (Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland)
Arte
ZDF (Zweites Deutsches Fernsehen)
Deutschlandradio
USA
PBS (Public Broadcasting Service)
NPR (National Public Radio)
PRI (Public Radio International)
Public service i Sverige
Public service har dock spelat en något annorlunda roll i såväl England som i flera andra europeiska länder jämfört med i Sverige. I Europa har privata företag utan problem kunnat finansiera public service-sända program genom att sända tv-reklam. Något som alltså inte har förekommit i Sverige vare sig historiskt eller i modern tid.
Reklamintäkter eller ej; den privatägda kommersiella radion och tv:n innebar ett rejält uppsving för den svenska mediemarknaden, något som inte minst var märkbart under 1990-talet.
Regelbunden granskning av verksamheten
För att ta vara på den positiva utvecklingen inom public service genomförs regelbundna granskningar av verksamheten. I skrivande stund är det Granskningsnämnden som bär huvudansvaret för att detta blir gjort, med syftet att bedöma huruvida de svenska public service-bolagen uppfyller sitt uppdrag i förhållande till rådande regler och villkor.
Inför granskningen, som sker varje år, ska respektive mediebolag sammanställa en redovisning som visar hur de har arbetat för att uppfylla medelsvillkoren det gångna året. Dessa redovisningar ligger sedan till grund för Granskningsnämndens samlade bedömning, som i sin tur lämnas till respektive bolag drygt ett år efter det att granskningen genomförts (bedömningen för verksamhetsåret 2021 görs tillgänglig 2022 osv.).
Krav på anmälan i samband med förändring
Utöver det ovan nämnda måste svenska public service-företag anmäla väsentliga ändringar, som exempelvis nya tjänster, till regeringen. Den i sin tur ska granska och godkänna bolagens önskemål, så länge det kan påvisas att ändringarna är ett positivt tillskott till den befintliga verksamheten.
Anmälan ska skickas både till regeringen och till Myndigheten för press, radio och tv (MPRT), varpå det görs en förhandsprövning så snart anmälan har tagits emot.
Exempel på public service-bolag i Sverige
I Sverige består public service av tre företag. Det första är SVT, vilket står för Sveriges Television, det andra är SR som är en förkortning av Sveriges Radio, och det tredje är Utbildningsradion, oftare förkortat som UR).
I SVT ingår de fyra kanalerna SVT1, SVT2, Kunskapskanalen samt SVT Barn. Av dessa fyra samsänder Kunskapskanalen med Utbildningsradion (UR).
När det gäller radio finns det totalt fyra nationella radiokanaler som ingår i Sveriges Radio AB. Dessa kallas för P1, P2, P3 samt P4, varav den sistnämnda (P4) dessutom består av tjugofem lokala radiokanaler.
Sveriges Radio (SR) sänder dessutom lokalradio i Södertälje och kanalen som kallas P6 sänder lokalt i Stockholm. Utöver dessa har vi ”P3 Din Gata” som sänds lokalt i Malmö samt via ett antal digitala kanaler i utvalda områden.
Exempel på andra medieaktörer på marknaden
Nordic Entertainment Group
I Nordic Entertainment Group ingår bland annat TV3, TV6, TV8 och TV10.
TV4-gruppen
I TV4-gruppen ingår bland annat TV4, Sjuan och TV12.
Discovery Networks Sweden
I Discovery Networks Sweden ingår bland annat Kanal 5, Kanal 9 och Kanal 11.
Public service-kanaler och dagens digitala kanaler
Mångfalden inom public service ska bland annat omfatta varierande åsikter, intressen, religiös åskådning samt kulturell och etnisk bakgrund. Samtidigt går det inte att bortse från det faktum att den snabba digitaliseringen är en stark bidragande orsak till att public service tappar mark.
Digitala plattformar såsom Facebook, Twitter, Instagram och YouTube, är att betrakta som de stora vinnarna i kampen om tittarna. Med tanke på det allt svalare intresset pågår det utredningar i flera nordiska länder i syfte att hitta nya vägar för att finansiera public service i framtiden, utan att ge avkall på vare sig relevans, trovärdighet eller kvalitet.
Villkor och krav som public service-bolag måste rätta sig efter
Alla public service-företag omfattas av ett krav på sändningstillstånd; ett tillstånd som det beslutas om på regeringsnivå och som endast gäller sändningar som sker via marknätet.
De bolag som har beviljats ett sändningstillstånd har sex år på sig att nyttja detta innan det är dags för en ny granskning. Det är nämligen så att ett sändningstillstånd omfattas av ett antal villkor särskilt framtagna för public service-bolag, vilket gör att bolagen granskas regelbundet i syfte att säkerställa att villkoren uppfylls.
De särskilda villkoren gäller bland annat programval och innehåll med ett krav på att sända nyheter, barnprogram, kulturprogram samt program anpassade för unga, för språkliga minoriteter samt för personer med någon form av funktionsnedsättning.
Det absolut viktigaste är att programinnehållet är sakligt och opartiskt samt att det värnar individens integritet och privatliv.
Public service kräver politisk obundenhet
Grundtanken med public service är att varje medborgare som lever och verkar i ett demokratiskt land ska ges möjlighet att ta del av såväl opartisk som mångsidig information som rör en rad olika områden.
I Sverige råder det politisk enighet sedan en lång tid tillbaka när det gäller utbudet av public service kontra kommersiell mediaservice. Man är enig om att utbudet bör vara oberoende och att det ska hålla hög kvalitet.
Vidare pratas det i Sverige ofta om oberoende och politisk obundenhet som en förutsättning för allmänhetens fortsatta förtroende. Det är också en av anledningarna bakom det särskilda regelverk som tagits fram och anpassats för bolag verksamma inom public service. Regelverket omfattar bland annat frågor som rör ägandeform, sändningstillstånd och långsiktig finansiering.
Public service kräver finansiering – nu och i framtiden
Att public service presenteras i form av reklamfria radio- och tv-sändningar är ett fenomen som endast existerar i Australien, Frankrike, Japan, Spanien, Storbritannien samt i de nordiska länderna. När det gäller övriga länder där public service erbjuds sker det inte sällan med hjälp av delfinansierade reklamavbrott, likt de sponsrade avbrott som tillåts i privata kanaler.
I Sverige finansieras public service-verksamheten genom den public service-avgift som tidigare kallades för ”tv- avgiften”. Den nya avgiften, som är att likställa vid öronmärkta skattepengar, infördes i januari 2019 med ett betalkrav som omfattar alla svenska medborgare som har hunnit fylla 18 år.
Det räcker dock inte att ha åldern inne för att omfattas av public service-avgiften. Det är också så att individen ifråga även ska kunna deklarera för en beskattningsbar inkomst förvärvad genom arbete vilket också är det som ligger till grund för hur hög avgiften blir för gemene man.
När avgiften först infördes motsvarade den 1 procent av den enskilda personens beskattningsbara inkomst med ett övre tak på motsvarande 1300 kronor per år. I skrivande stund är det istället en lägsta årsinkomst motsvarande 132 990 kronor som gäller som riktlinje för enprocentsgränsen.
Öronmärkta skatter och förlängda sändningstillstånd
Att det finns en rad digitala plattformar som stjäl uppmärksamheten i allt snabbare takt innebär att intresset för public service svalnar allt snabbare. Av den anledningen har flertalet nordiska länder startat utredningar som syftar till att hitta vägar för att finansiera tjänsten i framtiden. Målet är att finansieringen ska ske på ett sätt som gör att relevansen, trovärdigheten och kvaliteten i de program som erbjuds via public service bibehålls även i framtiden.
Den öronmärkta skatt vars storlek beräknas i förhållande till den enskilde individens inkomst, är ett led i regeringens arbete med att ta fram mer långsiktiga finansieringssystem för public service. Andra förslag omfattar en förlängning av det så kallade sändningstillståndet, där en förlängning på två år kan bli aktuell. I praktiken skulle det innebära att giltighetstiden skulle förlängas till åtta, istället för som nu, sex år.
Det sistnämnda förslaget skulle kunna medföra en slopad årlig avgiftsprövning samt ett förtydligande av att avgiften är öronmärkt specifikt för public service. Enligt regeringen skulle detta förslag också skapa mer långsiktighet och stabilitet när det gäller finansieringen av public service, vilket i sig skulle förtydliga regeringens mål att värnar det oberoende som public service representerar.
Hur ser finansieringen ut i de övriga nordiska länderna?
Island var först ut med att byta från avgift till skatt, vilket skedde redan 2009. Här har man valt att ha samma avgift för alla personer som har en inkomst som överstiger ett specifikt belopp.
2013 följde Finland samma exempel som ovan, då den så kallade rundradioskatten (även känd som ”Yle-skatten”) infördes. Rundradioskatten går utanför Finlands statsbudget och är, precis som i de övriga nordiska länderna, inkomstbaserad och reglerad av ett maxtak.
I mars 2018 slöt även Danmarks regering ett avtal som ledde till att licensavgiften ersattes med en skattefinansiering. Avtalet innebär en gradvis utfasning av avgiften som har pågått sedan 2019, med målet att avgiften ska vara helt avskaffad år 2022 och övergå till att helt och hållet ingå i Danmarks statsbudget. Förslaget att reducera avgiften för personer 18 år fyllda har också varit uppe för diskussion.
I Norge drog diskussionerna om nya finansieringsmodeller ut något mer på tiden, vilket resulterade i att Norska Stortinget sommaren 2019 lämnade in ett förslag om slopad licensavgift för public service-program. Även i Norge är avgiften inkomstbaserad, vilket finansieras genom ett så kallat ”personfradrag” (ett reducerat grundavdrag).
Vissa gemensamma nämnare
Gemensamt för de nordiska länderna är de alla har anammat en allmänt vedertagen princip avseende åldersbegränsning för finansieringskravet. Dock skiljer sig länderna åt vad gäller lägsta respektive högsta åldersgräns för de personer som omfattas av kravet.
– På Island omfattas alla personer som är mellan 16-70 år
– I Danmark och Finland omfattas alla personer som är 18 år eller äldre (precis som i Sverige)
– I Norge omfattas alla personer som är 17 år eller äldre
En annan gemensam nämnare i frågan om public service-avgiften är att den ersätter det som tidigare utgjordes av hushållslicensen. I samtliga länder, undantaget Danmark, var denna licens kopplad till ett tv-innehav (ägande av en tv-apparat). Att Danmark är undantaget i den regeln beror helt enkelt på att innehavet även omfattade stationära och bärbara datorer samt smartphones och surfplattor här (det vill säga enheter som kräver internetuppkoppling).
Forskning på internationell nivå
Allt fler kommersiella mediebolag argumenterar för ett minskat utbud hos svenska public service-bolag för att ”banta” utbudet från kanaler som SVT, SR och UR. Motivet bakom argumentet är bland annat att offentligt finansierad medieverksamhet skadar marknaden för kommersiella media då man menar att möjligheterna att tjäna pengar begränsas.
I en omfattande studie genomförd av European Journal of Communication <a href=”https://journals.sagepub.com/”>källa</a> menar medieforskarna Annika Sehl, Richard Fletcher och Robert G Picard, att ovanstående argument är felaktiga. Som grund för detta påstående ligger en ingående granskning av kommersiella medier och marknader i tjugoåtta EU-länder, vilka forskarna har jämfört angående finansieringen av public service i samtliga länder.
Studien visar bland annat att påståendet om att public service skulle tränga undan kommersiella mediebolag saknar grund, då mediaforskarna menar att det saknas en negativ korrelation mellan de intäkter som kommer via public service kontra de intäkter som kommer från kommersiella bolag. Faktum är att forskarna fann att ett väl utarbetat finansieringssystem för public service kan gynna kommersiella bolag som snarare växer av att samarbeta/samexistera med kanaler som erbjuder public service via tv och radio.
Vad som också framgår av studien är att viljan att betala för public service skiljer sig ganska markant mellan de länder som ingick i studien. Sverige ligger i topp när det gäller att betala för nyheter ur egen ficka, medan detta inställningen är mindre vanlig i exempelvis Tyskland och Storbritannien där traditionen med public service är stark precis som i Sverige. Någon förklaring till dessa skillnader har forskarna dock inte hittat.
Forskning på nationell nivå
Den nationella SOM-undersökningen från 2021 innehåller en undersökning som omfattar åtta svenska medieaktörer och tar sin utgångspunkt i aspekter som rör samhällsvärde och oberoende. Resultaten har sammanställts av medieforskaren Ulrika Andersson och finns att läsa i sin helhet i skriften ”Mediers samhällsvärde och oberoende spelar stor roll för förtroendet” <a href=”https://www.gu.se/som-institutet”>källa</a>.
Enligt undersökningen toppar public service när det gäller frågor som rör samhällsvärde och oberoende, med svarsalternativ som anges enligt en ritad skala. De samlade bedömningarna är, enligt Anderssons sammanställning, överlag positiva, även om Sveriges Television (SVT) och Sveriges Radio (SR) hamnar högre i rankingen jämfört med ett antal nyhetstidningar och kanaler som ingår i TV4-gruppen.
Längst ner på skalan hamnar kvällspressen som i den aktuella undersökningen representeras av de båda tidningarna Expressen och Aftonbladet. Resultatet följer samma mönster som har framkommit i tidigare mätningar gällande medieförtroende. Sammantaget gör detta att Anderssons analys mynnar ut i en tydlig konklusion, nämligen att såväl samhällsvärde som oberoende spelar en viktig roll för allmänhetens förtroende för de medieaktörer som dominerar den svenska marknaden.
Sammanfattning
Att det finns fler skillnader än likheter mellan public service och kommersiell mediaservice framgår tydligt i stora delar av den information som presenteras på nätet och i diverse utredningar och rapporter.
Den tydligaste skillnaden utgörs av det faktum att public service-bolag producerar innehåll som fokuserar på folkbildning och mångfald snarare än kommersiellt gångbart innehåll och vinstdrivande produktioner.
En annan skillnad, som förmodligen är den mest kända, är att public service finansieras genom en öronmärkt och inkomstbaserad skatt, medan kommersiell media finansieras genom sponsring och reklam.
Olikheter i regler och riktlinjer
Reglerna och riktlinjerna kring aspekter som finansiering, oberoende och samhällsvärde kan skilja sig mellan public service-bolag i olika länder. I Storbritannien till exempel, som ofta refereras till som public service-bolagens vagga, är det fullt möjligt att finansiera viss public service med hjälp av reklaminslag.
Olikheter i de nordiska ländernas finansieringssystem
Det finns inte enbart olikheter när det gäller de nordiska ländernas finansieringssystem. En gemensam faktor är att skatten ersätter den tidigare hushållslicensen, som i Sverige är mer känd som tv-licensen. I alla nordiska länder var detta en licens som byggde på ett tv-innehav.
De skillnader som trots allt finns har att göra med åldersregleringen kring vilka individer som kan krävas på public service-avgiften i respektive land.
Skillnader i åldersgräns i de nordiska länderna
På Island ska alla personer mellan 16 och 70 år betala, medan man i Sverige, Danmark och Finland har 18 år som lägsta åldersgräns. En gräns som i Norge omfattar alla personer som har fyllt 17 år.
Public service-bolag i Sverige, Norden och övriga världen
Sverige
Sveriges Television (SVT), Sveriges Radio (SR) och Utbildningsradion (UR)
Övriga Norden
Danmark: Danmarks Radio (DR)
Finland: Yleisradio Oy (Yle)
Island: Ríkísútvarpið (RÚV)
Norge: Norsk rikskringkasting (NRK)
Europa
Frankrike: France Télévisions och Radio France
Storbritannien: British Broadcasting Corporation, Independent Television och Channel 4
Tyskland: Arbeitsgemeinschaft der öffentlich-rechtlichen Rundfunkanstalten der Bundesrepublik Deutschland, Zweites Deutsches Fernsehen och Deutschlandradio
Övriga världen
Australien: Australian Broadcasting Corporation och Special Broadcasting Service
USA: Public Broadcasting Service, National Public Radio och Public Radio International
Granskning, utvärdering och forskning
Varje år genomgår svenska public service-bolag en granskning som genomförs av Granskningsnämnden på uppdrag av regeringen. I samband med granskningen bedöms respektive verksamhet utifrån de regler och riktlinjer de har att rätta sig efter.
Skulle ett public service-bolag vilja förändra sin befintliga verksamhet alternativt starta en helt ny tjänst måste det aktuella bolaget skicka in en anmälan, som ska granskas och godkännas, till Myndigheten för press, radio och tv (MPRT).
Sammanfattningsvis kan man konstatera att de företag som arbetar inom public service i Sverige har en hel del krav och villkor som de är tvungna att leva upp till och möta för att kunna driva sin verksamhet vidare.
Bolagen är också hårt pressade av det faktum att tittarna allt oftare väljer digitala plattformar för att titta på film, serier och lyssna på musik med mera. Därmed arbetas det på att utveckla såväl verksamheten som det finansiella systemet för att kunna erbjuda kvalitativa och mångsidiga program samt långsiktiga betallösningar som gynnar såväl bolagen som publiken.
Skulle ett samarbete kunna bli verklighet?
Likt public service-bolagen arbetar de kommersiella bolagen hårt, målmedvetet och många gånger i motvind. Det är en hårt konkurrensutsatt verksamhet de befinner sig i och många kommersiella aktörer hävdar att public service står i vägen för en reell utveckling av mediemarknaden.
Samtidigt finns det forskning som visar att påståenden som att public service förstör och står i vägen saknar grund, då man har funnit att ett väl utarbetat finansieringssystem för public service skulle kunna gynna alla inblandade parter. Resultaten visar också att kommersiella bolag skulle kunna växa och utvecklas i en positiv riktning om de valde att samarbeta med den sektor som representerar public service.
Vilken roll ska medierna ha i framtiden, och hur ska relationen se ut mellan de kommersiella bolagen och public service? Frågor som känns igen från den ständigt pågående debatten, och som förmodligen kommer att ställas om och om igen för att om möjligt komma fram till ett svar på frågan: Skulle ett samarbete kunna bli verklighet?